10 tysta minuter för svensk fotbolls framtid

Allsvenskan 2011 har utvecklats till en parodi utan dess like, skandalerna har avlöst varandra och det kan inte ha undvikit någon att ”något måste göras”. Problemet är att fotbolls-Sverige inte är överens om vilka incidenter som är de egentliga skandalerna och inte heller om vad det är som ”måste göras”. Tre matcher har brutits och det är såklart tre pinsamma skandaler för Svensk fotboll, så långt är givetvis alla överens, men det är de bakomliggande och efterkommande besluten som blottar de stora sprickorna som existerar i fotbolls-Sverige, dvs Svff och dess instanser, klubbarna, media och sist, men inte minst, vi, de bortglömda supportrarna.

Allsvenskan har i flera decennier brottats med diverse incidenter på läktarna, vissa allvarligare än andra, men ändå har fotbollspubliken fortsatt att komma, det i takt med att en allt mer ensidig mediadebatt har visat sig. En mediadebatt påhejad av Svff som tvingat makthavare och beslutsfattare till en ”något måste göras”-mentalitet och i den debatten finns det idag ingen plats för varken rim eller reson, ”något måste ju göras” och det nu. Klubbarna vågar inte och till viss del får inte kritisera med risk för offentlig lynchning och vi supportrar, de som får leva med läktarincidenter och konsekvenserna av den efterföljande ogenomtänkta repressionen på läktarkulturen, har inte plats i debatten. Vi förväntas agera mot problemen, men får inte vara med i diskussionerna kring hur det ska gå till och istället blir det vi och vår läktarkultur som får ta konsekvenserna av de inskränkningar som görs på vår rättssäkerhet och vi som tvingas leva med bilden supporter=huligan som media förmedlar ut till gemene man.

Pyroteknik på läktarna har länge varit under attack i media kan man tydligt se en attitydsförändring där pyroteknik i början av 2000-talet sågs som stämningshöjande och fantastiskt, något som förde oss närmre de större ligorna, till att idag beskrivas som en ordningsstörning, något hemskt och en skam för svensk fotboll. Bengal-brännaren kriminaliserades redan 2008 under den ogenomtänkta så kalllade ”huliganlagen”, trots det har inte eldarna slocknat på Svenska läktare. Pyrotekniken har på gott och ont blivit lite av en helig ko för många svenska supportrar och den har blivit en symbol för supportrars rättigheter samt bevarandet av den läktarkultur som vi har byggt upp, den kultur som borde bäras framåt, inte kvävas.

Inför den här säsongen togs nya ogrundade beslut genom ”något måste göras”-mentaliteten. Vid minsta pyroteknik på läktarna skulle matcherna tillfälligt brytas och spelarna tas in i spelargången som i en markering mot vår kultur och vårt sätt att leva ut vårt supporterskap. Resultatet fick vi se redan i premiäromgången, derbyt mellan AIK och Djurgården blev avbrutet flertalet gången, något som för ovanlighetens skull faktiskt startade vad som tycktes vara en ganska nyanserad debatt angående huruvida dessa pauser i matcher verkligen var så genomtänkt. Den nyanseringen försvann dock rätt omgående efter det att årets första helt avbrutna match var ett faktum. AIK spelade borta mot Syrianska i Södertälje, inför matchen hade AIK:s säkerhetsansvarige påpekat många brister i säkerheten kring bortasektionen, men tyvärr inför döva öron. Det hela resulterade i att en så kallad banger exploderade i närheten av ena assisterande domaren och matchen återupptogs aldrig efter det. Spelare, ledare och matchfunktionärer ska givetvis aldrig utsättas för någon form av våld, det är nog de allra flesta överens om. Vi ifrågasätter dock beslutet att avbryta den matchen, situationen på läktaren lugnade ganska snabbt ner sig och risken för att något liknande skulle ske igen var ganska liten. Den assisterande domaren kanske fick men som gjorde att han inte kunde fullfölja, men precis som om han hade vrickat foten så ska det alltså finnas en fjärdedomare redo att rycka in. Det är en skandal när en domare blir skadad, men vi anser även att det är en skandal när matchen avbryts utan att huvuddomaren t.ex. tar hänsyn till polisens bedömning av situationen och själv beslutar att matchen inte går att återuppta.
Nästa match som bröts var skånederbyt mellan Malmö och Helsingborg, även där hände det allvarliga incidenter från läktarhåll, en banger kastades in mot planen och en supporter gick in i riktning mot Helsingborgs målvakt. Även här anser vi att det inte fanns skäl till att helt avbryta matchen, det var inga upploppsliknande scener som utspelade sig, det var en enskild person som betedde sig som en idiot, han blev snabbt gripen och det orosmomentet torde sedermera vara ur världen. Matchen borde ha återupptagits.
Ännu en match bröts nere i Malmö, matchen mellan Malmö och Djurgården bröts efter att ett par smällar hade hörts uppe på läktaren, uppe på läktaren alltså, inte på planen, inte på nån funktionär och inte på nån spelare. Den matchen borde inte ens ha pausats, bangers är inte nåt nytt för i år, de har funnits länge på svenska läktare och matcherna har kunnat slutföras trots dessa smällare tidigare. Men den massiva hetsjakten från förbundet och media har skapat en nu ohållbar situation där matcher avbryts utan några egentliga grunder, ”något måste ju göras”. Men vad har egentligen gjorts? Vem vinner på att allsvenskan avgörs av instanser istället för av spelarna på planen?
Dessa incidenter har lett till en sällan skådad soppa där AIK får en ”pappersförlust” på 0-3 trots att bevisning på skuld saknas, där Helsingborg kanske vinner guld tack vare en match som avgjordes disciplinnämnden, där Malmö måste spela om en match från 0-0 som de redan hade ledningen i och där allsvenskans sista omgång troligtvis måste flyttas pga disciplinnämndens inkonsekvens. Lägg till att den sista omgången redan i ett tidigare skede genomgick förändringar, försök till censuering av kritik mot SvFF och av diverse ramsor, böter för konfetti-tifon och ett allmänt pillande på spelschemat till förmån för tv-bolagen så har vi den cirkusen vi kan kalla Allsvenskan 2011.
Men vi har fått nog, ”något måste göras”, vi vill inte heller se tråkiga läktarincidenter men vi vill inte heller diskrimineras för vårt supporterskap, vi vill inte heller kriminaliseras och vi vill inte se allsvenskan avgöras på ett kontor. Vi vill erkännas, vi vill vara med i debatten och vi vill framförallt vara med i besluten som i slutändan påverkar oss själva mest av allt.

Det är dags att media skriver upp Allsvenskan och dess supporterkultur istället för att skriva ner den. Vi har någonting vackert och någonting att värna om. Allsvenskan är vacker, vi har inte de bästa spelarna, vi tillhör bottenskrapet i Europa, men vi har en läktarkultur som håller toppklass och vi har en allsvenska där de rikaste och största lagen inte alltid ligger i topp. Det är något att värna om, även om man som supporter självklart alltid vill se sitt lag högst upp i tabellen.

www.positivlaktarkultur.se är en landsomfattande kampanj för att nyansera debatten, för att släppa in supportrarna och ge oss det erkännande som den del av fotbolls-Sverige vi faktiskt är. I omgång 24 och 25 sker det på alla Allsvenska arenor en manifestation som består av 10 minuters tystnad i inledningen av matcherna. Den ämnar att uppmärksamma media, gemene man och beslutsfattare om problematiken i ”något måste göras”-mentaliteten. 10 minuters tystnad ska visa läktarkulturens framtid om inte en attitydsförändring från samtliga delar av fotboll-Sverige sker.
I AIK:s fall så sker manifestationen alltså under bortamatchen mot Örebro samt i hemmaderbyt mot Djurgården. Vi uppmanar samtliga AIK:are att vara tysta de första 10 minuterna av dessa två matcher för att sedan sjunga och röja som aldrig förr. Vad gäller derbyt så kommer det att komma ytterligare, mer detaljerad info, både genom internetkanaler samt på plats på Råsunda, för vad som gäller i just den matchen.

För AIK och för svensk fotbolls framtid!

Annonser

1 kommentar

Under Nyheter

Ett svar till “10 tysta minuter för svensk fotbolls framtid

  1. Ping: Anonym