Dagsarkiv: 10 april 2013

Vad samhället bör lära av supporterkulturen

I dagarna presenterade Björn Eriksson inför ett pressuppbåd sin slutrapport i sin utredning om brottslighet i samband med idrottsarrangemang. Här såg vi både utredare och journalister ifrågasätta föreningsdemokratin. Utredningen följdes upp av SVT:s Uppdrag Granskning som valde att belysa specifika AIK-medlemmars bakgrund och relation till AIK:s ledning. Men utredarna och journalisterna glömde belysa supportrarnas goda värderingar, det samhället egentligen borde dra lärdom av.

Vi möter Gefle IF i en sommarmatch med över 11000 på läktarna. Spelet är inget vidare under första halvlek och AIK har redan åkt på två baklängesmål. Domaren blåser för halvleksvila. Normalt hade vi satt oss ner och diskuterat bristen på stabilitet i backlinjen eller det obefintliga passningsspelet, men inte just den här halvleksvilan. Den här gången står vi, ett 80-tal vänner, alla lika nervösa och förväntansfulla. En likasinnad ska fria till sin flickvän inför hela 11000 på Råsunda. Nervositeten övergår till en kort sekund av lättnad och frieriet blir vår enda anledning att jubla den dagen.

Det var när någon fällde en glädjetår och klämde ut ”grattis broder” till den nyförlovade som vi insåg att vi lyckats skapa något det övriga samhället inte klarat av. Här samlades vi som vänner, Täbybor med miljonprogramsbarn, akademiker med hantverkare, religiösa med ateister, straffade med ostraffade. Det var här den infödde just kallade invandraren för sin ”broder”. Här och bara här hoppade vi över de murar samhället skapat, förenade kring vårt gemensamma intresse och i sann demokratisk anda också inkluderande.

Något år efter diskuterade komikern Soran Ismail, även aktiv i integrationsdebatten, i sitt sommarprat om problematiken med att hitta sin identitet i Sverige med utländska rötter. Han exemplifierade med supporterskapet och dess egenskap i att du blir inkluderad som supporter till en klubb i samma stund som du bestämmer dig för att engagera dig för klubben, oavsett din bakgrund. Han framhävde också att ju mer man känner sig som en del av klubben, det vill säga ju mer välkomnande övriga är, desto mer benägen är man att offra sig för den. Soran menade att dessa egenskaper borde stå som förebild för hur samhället och dess medborgare borde fungera.

I samhället applicerades denna filosofi också av den omtyckte politikern och socialarbetaren Anders Carlberg som för cirka 30 år sen grundade Fryshuset, en samlingspunkt för en rad olika ungdomsverksamheter, som idag tar emot kring 100 miljoner kronor i bidrag per år från kommun och landsting. Anders betydde oerhört mycket för många ungdomar och för hela samhället, det bevisade inte minst de hyllande minnesorden efter honom. Dessutom tilldelades han under 2000-talet flera utmärkelser för sina sociala projekt och utbildningsprogram, bland annat Hans Majestät Konungens medalj.

Men vad gjorde egentligen Anders och Fryshuset så framgångsrikt? Anders, precis som AIK Fotbolls ordförande Johan Segui i Uppdrag Granskning, betonade betydelsen av en dialog trots meningsskiljaktigheter. I boken Mina förebilder och berättelser skriver Anders att Fryshuset har en enkel övertygelse om att ”uppmuntran, självkänsla och lust får människan att växa” och att ”utgångspunkten är gemensamma intressen – ofta passionerade – där lusten att delta överbryggar alla motsättningar”. Han fortsätter med att ”i motsats till samhällets institutioner avvaktar vi inga utredningar, vi agerar direkt och handfast på självklara behov och samlar erfarenheter och klokskap länges vägen”. Och någonstans här stannar vi upp och inser att det Anders beskriver är nästintill identiskt med klimatet i supporterkretsar. Det är ju precis så här vi arbetar. Vi utreder inte varandra, utan vi samlas istället kring vår passion och bortser från olikheter, agerar efter behov och skapar erfarenheter längs vägen. Ingen frågar hur eller varför du kom. Inte heller om vad du gjorde innan. Utan det viktiga är att du nu är här och bidrar. Och storleken av föreningens behov av dig speglar din välmening till klubben.

Därför oroar det oss och det borde oroa varje idrottsentusiast när… eller det borde oroa varje samhällsmedborgare när journalister och samhällets utredare nu ifrågasätter den föreningsdemokrati som råder kring våra idrottsklubbar. Det oroar oss att människor som delar vårt gemensamma intresse ska uteslutas. Det oroar oss att man undviker att diskutera sakfrågor för att istället utreda och granska människors bakgrund. Det står också i bjärt kontrast mot filosofin om att vara välkomnande och ta vara på lusten att delta. Den filosofi som annars förgylls med hovmedalj och miljoner i bidrag blir här istället drabbad av skandalrubriker och ytterligare avgifter i form av poliskostnader. Det borde också oroa varje samhällsmedborgare att vi är på väg mot ett klimat där medlemsdemokratin i idrottsföreningar inskränks till enskilda investerares fördel, nu också i Sverige, demokratiernas föredöme.

Vi tycker istället att samhället har en del att lära av hur supporterkulturen lyckats ovillkorligt inkludera och samla människor kring sin passion och förvaltat denna, hur man skapat så pass starka band mellan människor av olika samhällsklasser, segregerade bostadsorter och oberoende av brottsregister.

Anders Carlberg lämnade oss i januari i år. Fryshuset meddelade att han ”aldrig slutade tro på att kraften som finns inom oss kan bli konstruktiv och positiv hos alla om den bara får möjlighet att riktas åt rätt håll”.

Stäng inte våra möjligheter att rikta vår kraft åt rätt håll.

Bevara föreningsdemokratin. Bevara 51% -regeln.

Annonser

2 kommentarer

Under Nyheter

Från AIK-Alliansen om demokrati och supporterdialog i AIK

Med anledning av Uppdrag Gransknings reportage om A.I.K. och Firman Boys känner vi att vi från AIK-Alliansen vill ge vår bild av demokratin och supporterdialogen inom A.I.K.

A.I.K. har en policy som säger att man för dialog med samtliga supportergrupper vilket även inkluderar de grupper som har en annan värdegrund än vad Klubben har. Detta är en dialog samtliga föreningar i Alliansen deltar i och värdesätter högt.

Vi är stolta över att A.I.K. jobbar inkluderande istället för exkluderande, vi är stolta över att A.I.K. tror på sammarbete och vi vet av erfarenhet att alternativet tyvärr oftast blir någon typ av konfrontation mellan klubb och supportrar och det gäller inte bara hos oss. En sådan situation är under alla omständigheter sämre för samtliga inblandade, supportrar, ledning och styrelse, än en situation där vi tillsammans kan sätta oss ned och prata om våra problem.

Samtliga föreningar i Alliansen uppmanar även sina medlemmar att vara delaktiga i den demokratiska processen i klubben. Vi känner inte alls igen oss i bilden att den processen skulle vara ”kapad” eller ”infiltrerad” av någon alls. Vi känner inte heller igen oss i beskrivningar av att folk känner sig hotade eller pressade att rösta på ett visst sätt. Tvärt om så tycker vi att A.I.K.s årsmöten är helt vanlig tråkig och strålande vacker demokrati när den är som bäst.

I den här klubben är det ibland turbulent och visst har vi bidragit till den turbulensen fler än en gång. Vi har skrivit öppna brev, vi har krävt avgångar och vi har ställt krav på våra förtroendevalda i A.I.K. Men vi har alltid hållit oss inom demokratins gränser.

Föreningsdemokrati och en inkluderande dialog är för oss den enda tänkbara vägen framåt för A.I.K. och vi är stolta över att klubben i både ord och handling tycker och känner samma sak.

Stöd A.I.K.

A.I.K.-Alliansen (Black Army, Sol Invictus, Smokinglirarna, Ultras Nord)

1 kommentar

Under Nyheter